En folktom kväll på stan

Jag borde kanske fattat när jag var den enda passagaren på 301:an in till Ystad. Jag har faktiskt inte åkt ensam i en så stor buss sedan det hände en liten olycka på Tingvalla i min ungdom. Fast det där är preskriberat nu.
Men i alla fall trodde jag inte att staden skulle vara lika öde som transportmedlet. Att Ystad är en så kallad sommarstad är ett understatement.

<a href="http://www.perssonsperspektiv more tips here.se/wp-content/uploads/2016/11/Folktomt-1.jpg”>folktomt

Jag och några barndomskompisar hade igår styrt upp en after work. Kvällen inleddes på nya och fräscha HG 8 på Hamngatan, där det till en början var en del människor. Men när vi lämnade stället vid 20-tiden var vi ensamma.

Nästa anhalt var Soft Social Club, där det inte heller var några problem med trängsel. Förutom vårt sällskap fanns ungefär tio gäster. Och då snackar vi en fredagkväll.
Däremot var det rusning på 22-bussen hem, jag fick samsas om utrymmet med två andra.

Kanske var det för att båda Ystadlagen i handboll spelade match. Kanske var det för att det är sista helgen innan löning i gråa november. Men jag blev faktiskt förvånad över hur folktomt det var. Dock var det ändå en mycket trevlig kväll!

Oförutsägbarhet svårt att hantera

När jag var yngre imponerades jag av politiker. För det kvittade liksom vilka frågor de fick, genom ett statistiskt påstående eller genom att börja prata om något helt annat lyckades de alltid slinka ur fällan.
Idag har jag insett att det är lite så det politiska spelet fungerar. Man slirar lite på sanningen här, förskönar lite där och skyller på varandra. De flesta etablerade politiker beter sig så, håller man bara sig inom rimliga gränser blir det inga hard feelings.

trump

Det som står klart, särskilt efter den senaste veckan, är hur problematiskt det blir när någon bryter mönstret. När någon inte följer mallarna tycks vi bli paralyserade. Då menar jag inte bara Donald Trumps uppträdande och retorik, som ingen hittade något medel mot. Utan oförutsägbarhet är helt enkelt något som är svårt att hantera.

Ett tag var poker en fluga. Alla tycktes spela, utom jag. Men på en festresa åkte pokerbordet fram och en av mina vänner valde en högst besynnerlig strategi. Han gick ”all in”, det vill säga satsade allt, i varenda giv. Det är såklart dödsdömt att göra så om du sitter med dåliga kort. Och ingen vettig person spelar så. Men han blev omöjlig att läsa och denna fullkomliga självmordstaktik lyckades. Han vann tävlingen medan han drev polarna till vansinne, de bara skakade på sina huvuden.

2004 vann Grekland fotbolls-EM. Som enda lag körde man med ett spelsystem byggt på man-man-markering, som ingen längre använder och som bra lag borde kunna straffa. Men ingen nation hittade någon lösning och superskrällen var ett faktum.

Så om man vill nå framgångar ska överraskningsinslaget inte underskattas. Om det sedan håller i längden är en annan sak.

Liten och stor könsrasism

Förlorade Hillary Clinton presidentvalet för att hon är kvinna? Nja, eftervalsanalyserna visar att det förmodligen var andra faktorer som avgjorde. Men kan könet ändå, på ett omedvetet sätt, spelat in? Litar vi inte på att kvinnor, eller män, klarar saker som det andra könet ”har patent på”?

Häromdagen var jag på Hemköp Kronprinsen i Malmö. Det var sent på kvällen och när jag hade betalat för mig hade jag ingen bakom mig. Tjejen i kassan stod alltså sysslolös när en dam i 75-årsåldern kom fram till henne.
– Ursäkta mig, jobbar det någon man här? Jag skulle behöva hjälp med att köpa ett batteri.
Den yngre kvinnan visste nog inte om hon skulle skratta eller gråta. Vänligt, men bestämt, sa hon.
– Jo, det gör det. Annars finns det ju en TJEJ också.
Fem sekunders tystnad. Den äldre förstod hur hennes ord hade uppfattats.
– Jojo, det var inte så jag menade. Men jag vill bara att det ska bli RÄTT.
– Visst, jag hämtar min kollega.

hemkop-kronprinsen

Där här är ju ett ytterst oskyldigt exempel på så kallad könsrasism. Och jag har själv agerat ”rasistiskt”. Bland annat vet jag att klivit in en blomsteraffär och nästan per automatik gått fram till den kvinnliga floristen istället för hennes manliga arbetskamrat. För kvinnor kan ju det här med blommor bäst, eller hur? Eller inte.
Inte heller detta beteende är väl något att bli direkt upprörd över, även om man blir lite besviken på sig själv.

Men snabbt kan samma typ av resonemang få allvarliga konsekvenser. Jag har manliga vänner som skiljt sig och som därmed har delad vårdnad om barnen med sina ex, Vid gemensamma besök med sonen eller dottern har mina kompisar noterat en intressant detalj. Ibland sitter läkaren, läraren eller någon annan myndighetsperson vänd mot mamman och ställer alla frågor till henne. För det är ju hon som vet bäst, hon som tar störst ansvar. Som man känns det oerhört förnedrande och nu börjar könsrasismen kännas olustig.

Och om det amerikanska folket dissat Hillary Clinton för att hon är kvinna, med följden att Donald Trump blir president, vore det riktigt illa. Skönt att det inte verkar vara så.

Farligt att överraska negativt

Om en vecka vet vi, förhoppningsvis, vem som blir USA:s nästa president. Jag laddade häromdagen upp med att lyssna på P3 Dokumentärs ”Lewinskyaffären”. Själv var jag lite för ung för att hänga med i alla svängar när det begav sig, så det var intressant att få en sammanfattning.
Två saker slog mig. Ett, att riksrättsåtalade Bill Clinton undvek att bli dömd för mened framstår som ett smärre under. Två, ett nästan lika stort mirakel är att han överlevde i toppolitiken trots mängder av suspekta kvinnoaffärer. Varför tappade väljarna inte förtroendet för honom?

bill-clinton

Ja, varför överlever vissa skandal efter skandal medan andra faller tungt och aldrig kommer tillbaka?
Jag tror att allt handlar om vilken bild vi har av en person. Om vi börjar med Clinton så har han alltid, ända sedan tiden som guvernör i Arkansas, varit känd som en ”ladies man”. Ytterligare ett litet snedsteg ändrar inte den föreställning vi har av honom, han är som han är.
Donald Trump anklagas för att ha tafsat på flera kvinnor. Ja, sett till hans framtoning blir man väl inte överraskad om det är sant. Han är lite ”crazy” och opinionssiffrorna sjunker inte. Tvärtom.
Det gör heller inte Sverigedemokraternas, trots mängder av minst sagt märkliga beteenden från partimedlemmarna. Men i det partiet räknar vi med att sånt finns.
Höjdhopparen Patrik Sjöberg, en barndomsidol för många i min ålder, har erkänt att han sniffat kokain. Men det stämmer rätt bra med denna sköna, på gränsen till folkkära, snubbe han är. Han som alltid gör saker på sitt sätt.

kokain

Däremot blir det problem om man ger sken av att vara på ett visst sätt, men blir avslöjad. Sven Nylander var också en framgångsrik friidrottare som testade en vit drog. Kruxet var att han sågs som en renlevnadsmänniska och blev därför hudflängd i pressen.
Den ”perfekte” Tiger Woods fick det också svettigt när otrohetsaffärer kom ut och när han berättade om sitt sexmissbruk. Har han hämtat sig sedan dess?
Rent politiskt är det svårare för en vänsterpolitiker, än en med högersympatier, att ertappas med ekonomiskt fiffel. För den som ska värna om de svaga i samhället får inte uppfattas som girig.

Jag gissar att de flesta fungerar så här, alltså att vi har överseende med beteenden som är konstanta. Vi blir aldrig särskilt arga om den som aldrig är i tid blir sen ännu en gång, vi var förberedda. Och vi blir inte särskilt irriterade på dem som alltid gnäller, det är precis som det brukar. Men om de människorna någon gång är i tid, eller visat lite positiva sidor, ja då blir vi väldigt glada!

I mål och mot nya mål

I ett strålande solsken var det igår dags för Yddingeloppet, i Bokskogen utanför Malmö. Själv genomförde jag de 12 kilometerna, i härlig terräng, på 52 minuter och 18 sekunder. Jag är nöjd med tiden, i alla fall sprang jag mycket snabbare än vad jag gör när jag är ensam i spåret. Jag behöver helt enkelt tävlingsmomentet för att plocka fram de extra krafterna.

yddingeloppet1

Det här är lite av en ny insikt för mig. Jag har nämligen alltid hävdat att jag är ganska bra på att driva mig själv, alltså att jag inte behöver så mycket yttre stimuli för att prestera. Och länge var det också så. Jag gick in med samma inställning till fotbollsmatcher, det kvittade om det var en träningskamp eller en helt avgörande seriefinal.
I jobbsammanhang triggades jag aldrig av diverse tävlingar, jag blev snarare anti när någon genom ”mutor” försökte få mig att höja mig. Det blir jag visserligen fortfarande, men idag inser jag poängen med det. För numera behöver jag piskan, det finns fler växlar att lägga i om jag blir motiverad.

yddingeloppet2

Jag har delvis också ändrat min syn på att sätta upp mål. Tydliga målsättningar har alltid skrämt mig lite, för risken är ju att man glömmer bort att leva i nuet. Så vill jag inte ha det.
Men för ett tag sedan hörde jag en elitidrottare berätta om det här, hur han liksom orkade att hela tiden sträva efter mer och aldrig vara belåten. Atleten menade att nuet kan bli mer meningsfullt om det finns en långsiktig plan. Och att det finns en charm i att veta vad man ska göra varje dag. Jodå, det kan jag ju faktiskt hålla med om. Till viss del i alla fall.

Så det kanske får bli lite fler lopp under det kommande året. Målet för nästa Yddingeupplaga måste vara under 50 minuter!

På historisk filmmark

I veckan var jag, i ett jobbärende, på Ystads filmmuseum Cineteket. Att Wallander-filmerna, och flera andra produktioner, spelats in i Ystad har väl inte undgått någon. Men vi från Sövestadhållet har också något att vara stolta över. Regissören Jan Troell använde bland annat Krageholmssjön som inspelningsplats för Utvandrarna (1971) och Nybyggarna (1972).

Att hitta en plats som påminde om Ki-Chi-Saga, sjön i Minnesota där Karl-Oskar och Kristina slog sig ner, visade sig inte vara så lätt. Något ställe i Småland fanns inte. Och alla sjöar i USA och Kanada som filmteamet besökte var antingen igenväxta eller omgivna av uppodlad mark. Men i Skåne då?
Jodå, på Krageholms gods ägor låg Krageholmssjön som med sina ekdungar och grässluttningar ner mot sjön stämde nästan hundraprocentigt med den miljö Vilhelm Moberg skildrat i sina böcker.

Krageholmssjön md vy från Bokhultsbacken. Snett upp till vänster ligger inspelningsplatsen.

Krageholmssjön med vy från Bokhultsbacken. Snett upp till vänster ligger inspelningsplatsen.

För att besöka inspelningsplatsen gör du följande. Kör Krageholmsvägen från Sövestad och ta höger in på Sjövägen. Parkera och gå ner mot sjön. Den hurtige kan såklart springa runt Krageholmssjön, som jag brukar göra. Jag är alltså på historisk filmmark flera dagar i veckan!

Bra stämning = ingen bryr sig?

Allsvenskan ska till att avgöras och de flesta fokuserar väl på guldkampen. Jag tänkte dock lyfta fram bottenstriden och ett fenomen som känns allt vanligare, att lag som misslyckats kapitalt ändå har så ”bra stämning”. Är det verkligen sunt att det stojas och stimmas på träningarna när man håller på att åka ur en serie?

När jag var ung, som det så vackert heter, var det inte kul när det gick dåligt. Nu har jag alltid spelat fotboll på låg nivå, där kamratskapen alltid gått före det sportsliga. Men nog märktes det om vi hade fem raka förluster och närmade oss nedflyttningsstrecket. Det kunde bli småirriterat, ropas på ”krismöte” (där ingen ändå vågade säga något) och spelarfesterna ägnades åt att analysera vad som gått snett. Det kunde bli rätt gaggigt, men en sak var säker. Folk brydde sig och var engagerade.

<img class="alignnone size-medium wp-image-762" src="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-300×204.jpg" alt="stamning" width="300" height="204" srcset="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-300×204.jpg 300w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-768×523.jpg 768w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-1024×698.jpg 1024w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-440×300 helpful resources.jpg 440w” sizes=”(max-width: 300px) 100vw, 300px” />

Med den bakgrunden blir jag lite konfunderad när jag hör och läser intervjuer där elitspelare vittnar om jättebra stämning och stark sammanhållning, samtidigt som laget parkerar som jumbo. Visst, det kan såklart vara något man bara säger. Men om jag var supporter skulle jag hellre vilja höra att det småbråkades än att alla gick runt och var nöjda.
För här ringer det nämligen varningsklockor hos mig. Om du inte har en enda konflikt, meningsskiljaktighet eller bär på någon form av ångest är det något som inte stämmer. Min tolkning är att folk skiter i vilket, tänker på nästa klubb i karriären och att det saknas vinnarskallar. Konstant frid och fröjd är väl behagligt, men sällan utvecklande.

Fast kanske är jag för hård mot dagens generation fotbollsspelare. Kanske är det så att de just har utvecklats. Man har lärt sig att det inte tjänar något till att vara ovänner, för då blir ju tillvaron bara ännu jobbigare.

En dag i osvenskhetens tecken

Att vara osvensk. Ja, det där tycker jag är ett lite lustigt uttryck. Om man som svensk sätter detta epitet på en annan borde det vara negativt laddat, man är inte som en själv. Men i de flesta fallen är det ju faktiskt tvärtom. Att vara osvensk innebär att man är en person som vågar bryta mönster och säga vad man tycker. Kanske gör man den där riskfyllda dribblingen på egen planhalva. Eller så skäller man ut den impopulära chefen när alla andra bangar. Osvenskhet är helt enkelt uppfriskande!

Samtidigt är vårt hyllande av det icke typiskt svenska en kritik mot hur medel-Svensson normalt beter sig. Jag har funderat på om det är likadant i andra länder, alltså att man lite ser ner på den norm som råder och istället lyfter fram motsatsen som något positivare. Jag har aldrig bott utomlands, så jag tar mig friheten att spekulera lite kring några nationer.

Frankrike
Undrar om en bonde som INTE blir fly förbannad över sänkt jordbruksstöd, och som låter traktorn stå parkerad i maskinhallen istället för på en motorväg, får andra farmares respekt för sitt ofranska beteende.

Italien
Va oitalienskt av dig att hålla inne med dina känslor, och resonera lugnt, när någon körde på din bil. Bra där! Får en italienare någonsin höra nåt sånt?

Tyskland
Jag vet flera som fått böter i tyska tunnelbanor på grund av att de, av misstag, köpt fel typ av biljett. Men kontrollanterna har varit lika oresonliga varje gång. Att vara lite mer otysk, och kunna se mellan fingrarna ibland, hade ju varit trevligt. Men hade andra tyskar uppskattat detta?

osvenskt

I alla fall, gårdagen innehöll två osvenska händelser. Innan Malmö FF:s match mot Östersund gick jag och en kompis till Mitt Möllan för att äta, det blev indiskt. Jag beställde en Chicken tikka masala och fick förklarat för mig vilka tillbehör som stod uppdukade. Som den Svenne Banan jag är tog jag bara av aiolin och mango chutneyn, som jag kände igen. Det var kocken inte nöjd med.
– Du provade inte den inlagda löken (och en annan sås), sa hon när kom fram till vårt bord. Varför inte det?
– Nä, men jag ska testa, ursäktade jag mig.
Så det blev ännu ett besök till tillbehörsbordet, där jag försåg mig med inlagd lök. Nu hade jag väl gjort min plikt. Men nej. När jag skulle hämta servetter noterade hon att jag ännu inte hade testat allt.
– Det blir mycket godare om man blandar fler smaker, påtalade hon vänligt men bestämt.
Det var bara att lyda. Och den sista såsen smakade gott, så den något osvenska kockstilen vidgade mina vyer. Bra!

osvenskt1

Men ingen regel utan undantag. Ibland vill man bara att allt ska vara stabilt och att ingen oförutsett ska hända. Det är jäkligt osvenskt att falla ihop som ett korthus på hemmaplan, inte minst när man går för guld och möter en nykomling. Men det vi behöver vi inte prata mer om, på sedvanligt svenskt manér.