En folktom kväll på stan

Jag borde kanske fattat när jag var den enda passagaren på 301:an in till Ystad. Jag har faktiskt inte åkt ensam i en så stor buss sedan det hände en liten olycka på Tingvalla i min ungdom. Fast det där är preskriberat nu.
Men i alla fall trodde jag inte att staden skulle vara lika öde som transportmedlet. Att Ystad är en så kallad sommarstad är ett understatement.

<a href="http://www.perssonsperspektiv more tips here.se/wp-content/uploads/2016/11/Folktomt-1.jpg”>folktomt

Jag och några barndomskompisar hade igår styrt upp en after work. Kvällen inleddes på nya och fräscha HG 8 på Hamngatan, där det till en början var en del människor. Men när vi lämnade stället vid 20-tiden var vi ensamma.

Nästa anhalt var Soft Social Club, där det inte heller var några problem med trängsel. Förutom vårt sällskap fanns ungefär tio gäster. Och då snackar vi en fredagkväll.
Däremot var det rusning på 22-bussen hem, jag fick samsas om utrymmet med två andra.

Kanske var det för att båda Ystadlagen i handboll spelade match. Kanske var det för att det är sista helgen innan löning i gråa november. Men jag blev faktiskt förvånad över hur folktomt det var. Dock var det ändå en mycket trevlig kväll!

Oförutsägbarhet svårt att hantera

När jag var yngre imponerades jag av politiker. För det kvittade liksom vilka frågor de fick, genom ett statistiskt påstående eller genom att börja prata om något helt annat lyckades de alltid slinka ur fällan.
Idag har jag insett att det är lite så det politiska spelet fungerar. Man slirar lite på sanningen här, förskönar lite där och skyller på varandra. De flesta etablerade politiker beter sig så, håller man bara sig inom rimliga gränser blir det inga hard feelings.

trump

Det som står klart, särskilt efter den senaste veckan, är hur problematiskt det blir när någon bryter mönstret. När någon inte följer mallarna tycks vi bli paralyserade. Då menar jag inte bara Donald Trumps uppträdande och retorik, som ingen hittade något medel mot. Utan oförutsägbarhet är helt enkelt något som är svårt att hantera.

Ett tag var poker en fluga. Alla tycktes spela, utom jag. Men på en festresa åkte pokerbordet fram och en av mina vänner valde en högst besynnerlig strategi. Han gick ”all in”, det vill säga satsade allt, i varenda giv. Det är såklart dödsdömt att göra så om du sitter med dåliga kort. Och ingen vettig person spelar så. Men han blev omöjlig att läsa och denna fullkomliga självmordstaktik lyckades. Han vann tävlingen medan han drev polarna till vansinne, de bara skakade på sina huvuden.

2004 vann Grekland fotbolls-EM. Som enda lag körde man med ett spelsystem byggt på man-man-markering, som ingen längre använder och som bra lag borde kunna straffa. Men ingen nation hittade någon lösning och superskrällen var ett faktum.

Så om man vill nå framgångar ska överraskningsinslaget inte underskattas. Om det sedan håller i längden är en annan sak.

Liten och stor könsrasism

Förlorade Hillary Clinton presidentvalet för att hon är kvinna? Nja, eftervalsanalyserna visar att det förmodligen var andra faktorer som avgjorde. Men kan könet ändå, på ett omedvetet sätt, spelat in? Litar vi inte på att kvinnor, eller män, klarar saker som det andra könet ”har patent på”?

Häromdagen var jag på Hemköp Kronprinsen i Malmö. Det var sent på kvällen och när jag hade betalat för mig hade jag ingen bakom mig. Tjejen i kassan stod alltså sysslolös när en dam i 75-årsåldern kom fram till henne.
– Ursäkta mig, jobbar det någon man här? Jag skulle behöva hjälp med att köpa ett batteri.
Den yngre kvinnan visste nog inte om hon skulle skratta eller gråta. Vänligt, men bestämt, sa hon.
– Jo, det gör det. Annars finns det ju en TJEJ också.
Fem sekunders tystnad. Den äldre förstod hur hennes ord hade uppfattats.
– Jojo, det var inte så jag menade. Men jag vill bara att det ska bli RÄTT.
– Visst, jag hämtar min kollega.

hemkop-kronprinsen

Där här är ju ett ytterst oskyldigt exempel på så kallad könsrasism. Och jag har själv agerat ”rasistiskt”. Bland annat vet jag att klivit in en blomsteraffär och nästan per automatik gått fram till den kvinnliga floristen istället för hennes manliga arbetskamrat. För kvinnor kan ju det här med blommor bäst, eller hur? Eller inte.
Inte heller detta beteende är väl något att bli direkt upprörd över, även om man blir lite besviken på sig själv.

Men snabbt kan samma typ av resonemang få allvarliga konsekvenser. Jag har manliga vänner som skiljt sig och som därmed har delad vårdnad om barnen med sina ex, Vid gemensamma besök med sonen eller dottern har mina kompisar noterat en intressant detalj. Ibland sitter läkaren, läraren eller någon annan myndighetsperson vänd mot mamman och ställer alla frågor till henne. För det är ju hon som vet bäst, hon som tar störst ansvar. Som man känns det oerhört förnedrande och nu börjar könsrasismen kännas olustig.

Och om det amerikanska folket dissat Hillary Clinton för att hon är kvinna, med följden att Donald Trump blir president, vore det riktigt illa. Skönt att det inte verkar vara så.

Farligt att överraska negativt

Om en vecka vet vi, förhoppningsvis, vem som blir USA:s nästa president. Jag laddade häromdagen upp med att lyssna på P3 Dokumentärs ”Lewinskyaffären”. Själv var jag lite för ung för att hänga med i alla svängar när det begav sig, så det var intressant att få en sammanfattning.
Två saker slog mig. Ett, att riksrättsåtalade Bill Clinton undvek att bli dömd för mened framstår som ett smärre under. Två, ett nästan lika stort mirakel är att han överlevde i toppolitiken trots mängder av suspekta kvinnoaffärer. Varför tappade väljarna inte förtroendet för honom?

bill-clinton

Ja, varför överlever vissa skandal efter skandal medan andra faller tungt och aldrig kommer tillbaka?
Jag tror att allt handlar om vilken bild vi har av en person. Om vi börjar med Clinton så har han alltid, ända sedan tiden som guvernör i Arkansas, varit känd som en ”ladies man”. Ytterligare ett litet snedsteg ändrar inte den föreställning vi har av honom, han är som han är.
Donald Trump anklagas för att ha tafsat på flera kvinnor. Ja, sett till hans framtoning blir man väl inte överraskad om det är sant. Han är lite ”crazy” och opinionssiffrorna sjunker inte. Tvärtom.
Det gör heller inte Sverigedemokraternas, trots mängder av minst sagt märkliga beteenden från partimedlemmarna. Men i det partiet räknar vi med att sånt finns.
Höjdhopparen Patrik Sjöberg, en barndomsidol för många i min ålder, har erkänt att han sniffat kokain. Men det stämmer rätt bra med denna sköna, på gränsen till folkkära, snubbe han är. Han som alltid gör saker på sitt sätt.

kokain

Däremot blir det problem om man ger sken av att vara på ett visst sätt, men blir avslöjad. Sven Nylander var också en framgångsrik friidrottare som testade en vit drog. Kruxet var att han sågs som en renlevnadsmänniska och blev därför hudflängd i pressen.
Den ”perfekte” Tiger Woods fick det också svettigt när otrohetsaffärer kom ut och när han berättade om sitt sexmissbruk. Har han hämtat sig sedan dess?
Rent politiskt är det svårare för en vänsterpolitiker, än en med högersympatier, att ertappas med ekonomiskt fiffel. För den som ska värna om de svaga i samhället får inte uppfattas som girig.

Jag gissar att de flesta fungerar så här, alltså att vi har överseende med beteenden som är konstanta. Vi blir aldrig särskilt arga om den som aldrig är i tid blir sen ännu en gång, vi var förberedda. Och vi blir inte särskilt irriterade på dem som alltid gnäller, det är precis som det brukar. Men om de människorna någon gång är i tid, eller visat lite positiva sidor, ja då blir vi väldigt glada!