Gör det imorgon istället

Det sägs ju att man ska bli klokare och mognare ju äldre man blir. Men för egen del känns det ibland precis tvärtom. Till exempel har jag med åren utvecklat egenskapen att prokrastinera, det vill säga skjuta upp saker. Det måste verkligen till ett skarpt läge för att jag ska hitta den riktigt starka motivationen till att utföra vissa sysslor.

Ta exempelvis det här med att tanka. Förr hade jag som tumregel att fylla på med bensin när jag hade typ en fjärdedel av tanken kvar. Idag måste varningslampan lysa för att jag ska agera. Ja, jag kan till och med köra med den tänd ett tag. För jag vet ju att bilen klarar cirka tio mil till.
Samma sak är det när jag ska på fest och behöver något nytt att ha på mig. Max dagen innan, men oftast samma dag som tillställningen, beger jag mig till en klädbutik.

instrumentpanel

Ok, är det jag som gått och blivit slö? Kanske det. Fast samtidigt upplever jag mig själv som väldigt effektiv. Jag spiller liksom ingen tid och energi i onödan, utan tar en sak i taget. Men jag behöver ha piskan på mig, om jag inte tycker att aktiviteten är kul.

Den alternativa personligheten tänker betydligt längre fram. Jag kan imponeras av människor som har den förmågan, som flera veckor innan ”deadline” har ordnat julklappar, betalat räkningar och liknande. Men jag vet inte om de är mindre stressade för det, det känns snarare som motsatsen. För i deras värld finns det alltid något som behöver ordnas, det blir ingen ro och vila hur mycket de än fixar och donar.

Vi får hoppas att bensinen räcker till Ica Kvantum ikväll. Det finns ju en mack mitt emot…

Att älska sin motsats

Om man fascineras av personer som är ens raka motsats, vad säger det egentligen om en själv? Lider man av nån form av rubbad självkänsla? Eller finns det en naturlig förklaring?

Jag har olika sammanhang märkt det här beteendet hos mig själv. Tittar jag på en fotbollsmatch imponeras jag sällan av den tröge slitvargen på mittfältet, den typ jag själv var när jag spelade. Nä, det är den vrålsnabbe yttern som jag faller för. Tänk att bara kunna peta bollen förbi motståndaren och springa förbi. Det har jag alltid drömt om.

motsats

Det är också sällan som jag blir eld och lågor över en text eller en bok, trots att det är i den branschen jag själv verkar. Nä, det är andra kvaliteter som gör mig mållös. Tänk människor som direkt kan smälla ihop en IKEA-möbel, utan att knappt ens läsa bruksanvisningen. Och då ska vi inte prata om folk som själva bygger sina hus, från grunden. Hur i alla sin dar hamnar alla bitar på rätt plats? Det där har jag aldrig förstått.

För min del tror jag att det ligger till så här. Det som jag själv har talang för, eller lärt mig behärska, upplever jag inte som särskilt svårt. Tvärtom, det är absolut inget att beundra. Att vara en defensiv mittfältskrigare handlar mest om att kämpa och göra så få misstag som möjligt. Det kan ju alla lära sig, bara man vill.
Och att skriva är ju heller inte så avancerat. Med lite, lite flyt hade det varit jag som skrivit den här bestsellern. Låt mig i alla fall få tro det…

Tvåan lär sig att kämpa

I eftermiddag smäller det på Old Trafford i Manchester. Zlatans United tar emot Pep Guardiolas City. Ja, det är en imponerande resa som killen från Rosengård gjort. Han som inte ens dominerade i ungdomslagen, utan överglänstes av Tony Flygare. Men kanske är just det en del av förklaringen till varför han är där han är idag.

Det finns en känd fotbollsscout som menar att man inte ska stirra sig blind på de som är bäst tidigt, de nästbästa är mycket mer intressanta. För de är inte nöjda, utan får lära sig att kämpa för att nå positionen som nummer ett. Det låter mycket logiskt och så tror jag att det är i övriga livet också.

tvaan

Själv är jag ett lysande exempel på att det inte är bra om det går för enkelt i början. Jag hade nämligen väldigt lätt för skolan. Under låg- och mellanstadiet sopade jag och en tjej i klassen rent. Vi var klara med nya uppgifter snabbast, hade flest rätt och ingen kunde hota oss. Den här trenden höll i sig i början av högstadiet, men med mina 3,9 i avgångsbetyg från nian var jag inte längre i topp. De mer hungriga klasskamraterna var nu både ikapp och förbi. Den före detta kungen var detroniserad, jag var femma eller nåt.

Raset fortsatte sedan på gymnasiet. Utan driv var jag hastigt, men mindre lustigt, en medelmåtta som för det mesta inte hade högre mål än att klara godkänt. Så här med drygt 15 års distans inser jag att jag inte klarade att ställa om, från att leva på talang till att plugga seriöst.

Fast jag har också gjort den motsatta resan generic antabuse australia. Jag var aldrig någon stjärna på fotbollsplanen, det insåg jag rätt tidigt. Så om jag skulle ta en ordinarie plats i laget fick det ske genom kämpatakter och träningsflit. Och ofta lyckades jag att peta ”på pappret” bättre lagkompisar. Jag vet precis hur de kände sig där på bänken.

Att slippa smärta den starkaste motivationen?

Vet ni vem Torbjörn Nilsson är? Alltså IFK Göteborgsspelaren som på 80-talet var en av Europas hetaste anfallare, men som också led av svår prestationsångest. Ja, ni som inte kände till honom gör det nu. Men att han är en gammal fotbollsstjärna spelar inte så stor roll, ni som inte är sportfantaster kan fortsätta läsa. Nä, det intressanta är det han sa i en podintervju som jag nyligen lyssnade på. Han menade att människans motivation bygger på att vi vill undvika smärta. Det lät extremt dystert, är det verkligen så?
Som exempel tog Torbjörn upp sitt föreläsande, ute bland företag och organisationer. Gör han det för pengarnas skull? Nej. Gör han det för att det är roligt? Ja, delvis. Men för den insiktsfulle herren är den starkaste motivatorn att bekräfta mindervärdet, som han själv uttrycker det. Han vill alltså slippa att känna smärtan att han inte duger.

Den här raka, och lite skrämmande, slutsatsen fick mig att reflektera över vad som driver mig i det jag gör. På lunchen var jag till exempel ute och sprang milen på slingan i Ystads sandskog. Kul? Inte direkt. Blir jag tillfredsställd om jag springer på en viss tid? Nej, jag har inte ens klocka på mig. Blir jag glad om någon tycker att jag har bra kondition? Nej, det bryr jag mig verkligen inte om. Men om någon antyder att jag är otränad och börjar lägga på mig kilon? Då jäklar, sånt vill jag inte höra! Den typen av jobbiga kommentarer kan få mig att dubblera träningsdosen.

Slingan

Sedan skriver jag ju en hel del, en sysselsättning som verkligen inte ger de stora inkomsterna. Så cashen är ingen drivkraft när jag försöker att få ihop en bra text. Då är det av betydligt större vikt att få uppskattning från läsarna. Men det finns en sak som jag värdesätter ännu högre, att slippa höra att jag är dålig. Jag undviker hellre kritik än får beröm, helt klart.

Så kanske ligger det något i Torbjörn Nilssons ord. Själv lade han skorna på hyllan som 32-åring, när han stod på sin karriärs topp. När han kunde varit en firad hjälte på de stora arenorna stod han istället i ett restaurangkök och stekte hamburgare. Ingen skulle få säga att han var en föredetting, att han borde slutat för länge sedan.

Idrottens märkliga psykologi

Sövestads IF är nära division 6 efter 6-0 borta mot Smedstorps IF igår. Nu krävs det inte många poäng till för att säkra avancemanget. Och faktum är att vissa redan gratulerat klubben till seriesegern, vilket som spelare kan vara ett svårt psykologiskt läge. För vi vill ju inte ha press på oss, eller vill vi det? Ja, det beror på vilken idrott vi pratar om.

Smedstorp-SIF

Jag skulle säga att fotbollen är relativt befriad från psykologiska utspel. Det på pappret bättre laget finner sig ofta i favoritskapet medan motståndaren försöker utnyttja rollen som underdog.
Annat är det ju i till exempel boxning, där det redan innan själva matchen gäller att psyka sin motståndare. Du ska framstå som oövervinnerlig, fastän du åkt på tio raka knockouter och ska upp mot världsmästaren.

På den andra sidan av skalan finns gentlemannasporten tennis, där respekten för motspelaren knappt vet några gränser. I sommarens Wimbledon mötte ikonen Roger Federer den 772-rankade britten Marcus Willis, som han lätt avfärdade med 3-0 i set. Efteråt antydde schweizaren dock att första sett varit lite småtufft, det slutade 6-0…

Men ingen regel utan undantag, även tennisen har haft sin bad boys. John McEnroe är väl det mesta bekanta exemplet. Det mest överraskande namnet på någon som ballat ur är nog Jonas Björkman, känd för sitt sportsliga uppträdande. Men alla kan ha en dålig dag, det visar det här klippet.

 

Vinnare spelar i rött

Vad har Manchester United, Liverpool och Arsenal gemensamt? Ja, förutom att de här lagen dominerat den engelska fotbollen under långa perioder spelar de också i rött. Och faktum är att tröjfärgen kan ha betydelse för framgångarna, det visar i alla fall forskning.

I förra veckan drog ju Premier League igång och då kom jag att tänka på den här undersökningen, som jag läste om när jag pluggade psykologi. Det är forskare i Storbritannien som studerat matchstatistiken för engelsk fotboll mellan 1947 och 2003. Och resultatet är ganska häpnadsväckande. Genomgående för samtliga divisioner är att klubbar med rött matchställ har det bästa hemmafacitet, man tar fler poäng och toppar ofta hemmatabellen. På sin egen arena spelar man ju alltid i sina rätta färger.

Röd tröja

Forskarna tittade också på hur det såg ut i åtta engelska städer, men fler än ett större lag. På samtliga ställen, utom i Sheffield, var det röda laget dominerande. Till exempel har Liverpool fler pokaler än Everton, Manchester United fler titlar än Manchester City och i norra London har Arsenal haft fler framgångar än Tottenham.

Men varför är det då så här? Ja, den frågan har forskarna inte lika lätt att svara på. Men bland teorierna märks att den röda färgen stärker självförtroendet och gör motståndarna osäkra. Man kan också upplevas som mer aggressiva och dominerande än till exempel blåskrudade kollegor.

Vad bra, då vet vi varför Sövestads IF toppar division 7 sydöstra Skåne!

Skönt att slippa minnen

Onslunda förra veckan, Glemmingebro igår. Sövestads IF:s segertåg fortsätter efter 6-0 (5-0) under torsdagskvällen. Att besöka sydöstra Skånes idrottsplatser väcker roliga minnen från tiden då jag själv spelade. Men som aktiv var det nog inte alltid så positivt att åka till bortamatcher med minnesbilder från det förflutna.

2006 gjorde Sövestads IF sin bästa säsong på många år. Vi vann division 6 i överlägsen stil, utan att förlora en enda match. Men det var inte bara den idrottsliga prestationen som gjorde den här säsongen speciell, även själva serieindelningen stack ut. Vi hade under alla år hamnat i den sydöstra sexan med samma gamla Österlenlag som vanligt. Men nu blev vi placerade i den sydvästra serien med klubbar från Trelleborg, Svedala och Malmö. Inga derbyn och längre resor, muttrades det sedan vår överklagan om att byta serietillhörighet avslagits.

Glemmingebro

Vi hade ett riktigt bra lag 2006, så kanske hade vi vunnit Österlensexan också. Men jag tror att det absolut inte gått lika lätt, för efter massor av år i sexan bar vi nog på en del mentala spöken som hade kunnat ställa till det för oss. Att åka till Borrby var aldrig lätt, de kvicka Högströmbröderna i Lunnarp var i stort sett ostoppbara och ”Taggen” i Skillinge kunde göra vad som helst med en boll. Och att slå Simrishamn borta var i princip omöjligt, de hade ju en så stor plan. Och så vidare.

Allt det där slapp vi under vår succésäsong. Vi åkte till Minnesberg, Holmeja och Västra Ingelstad utan att veta ett skatt om varken planen eller motståndet. Vi fokuserade bara på oss själva, vilket visade sig vara helt korrekt medicin. Därmed fick vår tränare Uffe Olsson, som verkligen trodde på oss, rätt. Före den första matchen myntade han den klassiska meningen.
– Vinner vi ente den här serien vet jag inte va jag ska eda opp.

Visst är det trivsamt och härligt att röra sig i hemtama miljöer. Men för sin egen utvecklings skull är det inte fel att ibland kasta sig ut i det okända. Kanske kan man mer än man tror.

Läs på innan du klunsar

Om precis en vecka är det dags, då åker vi till fotbolls-EM i Frankrike. Några vänner flyger direkt till Paris medan jag och två kompisar tar en annan väg. Först flyg till London och sedan tåg till den franska huvudstaden. Där kommer alla sedan att bo på samma hotell. Om någon behöver sova i en extrasäng vet jag faktiskt inte. En sak är dock säker, ska vi klunsa om saken ska jag se till att vara ordentligt förberedd den här gången!

Förra året var jag och två polare på Oktoberfest i München. Vi hade ett dubbelrum, vilket innebar att en av oss skulle få spendera nätterna i en till synes obekväm extrabädd. Så fort vi checkat in föreslog en i sällskapet att vi skulle klunsa, alltså köra sten, sax, påse om vem som skulle få den äran. Jag blev genast misstänksam, för jag känner min kompis. Han är en riktig tävlingsmänniska som alltid har en tanke med vad han gör. Varför skulle han låta slumpen avgöra det här? Det måste vara något lurt.

Sax

Men han gav sig inte och eftersom min andra kompis hängde på hade jag inget val. Och det gick precis som jag misstänkte, jag förlorade. Jag visste det liksom på förhand. Och jag visste att det fanns något som jag hade missat. Två killar på 170 cm fick alltså sova i en stor säng medan fötterna på 187 cm långe Christian hängde utanför britsen. Men är det någon gång man ska sova på det sättet är det i och för sig när man varit på Oktoberfest.

I alla fall, efter klunsningen kom ett litet erkännande från min polare. Visst, slumpen spelar stor roll i sten, sax, påse. Men det går att ha en taktik som förbättrar oddsen att vinna. Se nedan och lär. Jag ska plugga hela veckan!
Källa: Buzzfeed

1
Män tenderar att oftare börja med sten. Så om du spelar mot en man, använd påse. Då ökar dina chanser att vinna.

2
Kvinnor tenderar att börja med sax, enligt experter. Så om du möter en tjej, använd sten.

3
När du har vunnit en rond, titta motståndaren i ögonen och le inte. Det ger dig bättre självförtroende och får din motståndare mer osäker och därmed mer förutsägbar.

4
Om du förlorade: Spela i nästa drag det som skulle ha vunnit mot din motståndare. Om man vinner är det nämligen stor sannolikhet att man kör samma igen.

5
Om du VANN förra ronden: Använd inte samma igen. Din motståndare kommer undermedvetet byta. Så om din motståndare körde till exempel påse och förlorade, så ska du byta till sten. Då blir det antingen lika, eller du vinner.

6
Om din motståndare gör samma drag två gånger i rad är sannolikheten stor att den byter i tredje. Då återstår bara två alternativ, vilket gör det lättare att vinna.

7
Kör du mot en nybörjare eller medelmåtta, använd de här tipsen. Kör du mot ett riktigt proffs – skit i allt och tänk inte på vad du ska göra. Då blir du totalt oförutsägbar, vilket istället ökar dina chanser att vinna.

1997 skulle varit mitt år

Jag brukar lyssna på fotbollsmagasinet Offsides podcast. Häromveckan pratade man om det här med favoritspelare. Varför tycker vissa att Pelé är större än Maradona? Eller att Messi är större än Maradona? Eller att brasse-Ronaldo var bäst av dem alla? Ett nederländskt forskarteam inom psykologi har tittat på det här och kommit fram till att ens egen ålder är en nyckelfaktor. Deras slutsats går ut på att du fastnar för en viss lirare när du rent åldersmässigt är som mest mottaglig för nya intryck. Den perioden är i övre tonåren, runt 17 år, då du står på tröskeln till vuxenlivet.
Enligt holländarna ska då 1997, eftersom jag är född 1980, vara ett avgörande år för mig. Toppspelare, tv-serier och band som var populära då borde ligga mig varmt om hjärtat. Vi gör en snabbkoll!

TV

Fotboll
Brasse-Ronaldo utsågs till världens bästa fotbollsspelare. Marcelo Salas var bäst i Sydamerika och Victor Ikpeba i Afrika. FC Barcelona vann Cupvinnarcupen, alltså dagens Champions League.

Tv-serier
Notera att jag växte upp på landet utan kabel-tv. SVT-serier som började sändas detta år var till exempel Morden i Midsomer och Skärgårdsdoktorn.

Musik
Exempelvis Backstreet Boys, Kent, Robyn, Spice Girls och Oasis gav ut framgångsrika album detta år.

Nja, jag vet inte om 1997 var ett så viktigt år för mig. Fotbollsmässigt har Maradona i mina ögon alltid varit störst, även om jag kanske var något för ung när han var som bäst. Favoritlaget var AC Milan, som peakade några år tidigare.
Angående tv-serier kan jag visserligen se på Morden i Midsomer, men Inspector Barnaby framkallar inga starkare känslor. Då har jag mer feeling för Varuhuset och Rederiet, som hade premiär 1987 respektive 1992. Och Dallas såklart!
När det gäller musiksmak är den så spretig att det nog inte är särskilt lönt att gräva djupare.

Southfork, familjen Ewings residens.

Southfork, familjen Ewings residens.

Min analys av mig själv är att jag fastnat någonstans i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Det var då mina hjältar föddes. Jag tycks vara en nostalgiker som gärna tittar långt tillbaka i tiden. Vad det beror på får vi spara till en annan gång.

Kolla året när ni var 17. Kanske hittar ni något intressant!

Otursdagen är här!

Ni vet väl vad det är för dag idag? Just det, fredagen den 13:e. Men är vi mer otursförföljda vid detta datum jämfört med andra? Ja, det verkar faktiskt så!

Skrock eller inte, men antalet utryckningar för brandkår och räddningstjänst ökar fredagen den 13:e. För några år sedan gjorde försäkringsbolaget If en egen undersökning som visade samma sak, åtta procent fler olyckor sker just denna fredag jämfört med andra fredagar. Men är det då något mystiskt fenomen, som får oss att krocka eller bryta benet, som inträffar? Troligen inte.

FredagenDen13

Förklaringen till de stigande sifforna förklaras med att vissa människor tänker att det här är en otursdag. Man går helt enkelt och väntar på att något dåligt ska hända. Och då gör det ibland det också. Den riktigt vidskeplige tar kanske en annan, mindre trafikerad, väg hem från jobbet för att undvika intermesson. Därmed frångår man sina rutiner, vilket ju kan öka riskerna för en trafikolycka då man kör en ovan sträcka.
Sedan finns det såklart också individer som menar att myten om dagens datum bara är bluff. Och som till varje pris vill bevisa detta genom att chansa mer än normalt. Då brukar det gå illa.

En intressant notering i If:s undersökning är att andelen djurskador bara ökar med två procent idag. Våra hundar, katter eller kaniner har med andra ord bättre saker för sig än att gå runt och oroa sig.

Ja, att djuren verkar mer stabila bådar ju faktiskt gott för mig. I eftermiddag ska nämligen Myrorna komma till mig och hämta möbler!