En dag i osvenskhetens tecken

Att vara osvensk. Ja, det där tycker jag är ett lite lustigt uttryck. Om man som svensk sätter detta epitet på en annan borde det vara negativt laddat, man är inte som en själv. Men i de flesta fallen är det ju faktiskt tvärtom. Att vara osvensk innebär att man är en person som vågar bryta mönster och säga vad man tycker. Kanske gör man den där riskfyllda dribblingen på egen planhalva. Eller så skäller man ut den impopulära chefen när alla andra bangar. Osvenskhet är helt enkelt uppfriskande!

Samtidigt är vårt hyllande av det icke typiskt svenska en kritik mot hur medel-Svensson normalt beter sig. Jag har funderat på om det är likadant i andra länder, alltså att man lite ser ner på den norm som råder och istället lyfter fram motsatsen som något positivare. Jag har aldrig bott utomlands, så jag tar mig friheten att spekulera lite kring några nationer.

Frankrike
Undrar om en bonde som INTE blir fly förbannad över sänkt jordbruksstöd, och som låter traktorn stå parkerad i maskinhallen istället för på en motorväg, får andra farmares respekt för sitt ofranska beteende.

Italien
Va oitalienskt av dig att hålla inne med dina känslor, och resonera lugnt, när någon körde på din bil. Bra där! Får en italienare någonsin höra nåt sånt?

Tyskland
Jag vet flera som fått böter i tyska tunnelbanor på grund av att de, av misstag, köpt fel typ av biljett. Men kontrollanterna har varit lika oresonliga varje gång. Att vara lite mer otysk, och kunna se mellan fingrarna ibland, hade ju varit trevligt. Men hade andra tyskar uppskattat detta?

osvenskt

I alla fall, gårdagen innehöll två osvenska händelser. Innan Malmö FF:s match mot Östersund gick jag och en kompis till Mitt Möllan för att äta, det blev indiskt. Jag beställde en Chicken tikka masala och fick förklarat för mig vilka tillbehör som stod uppdukade. Som den Svenne Banan jag är tog jag bara av aiolin och mango chutneyn, som jag kände igen. Det var kocken inte nöjd med.
– Du provade inte den inlagda löken (och en annan sås), sa hon när kom fram till vårt bord. Varför inte det?
– Nä, men jag ska testa, ursäktade jag mig.
Så det blev ännu ett besök till tillbehörsbordet, där jag försåg mig med inlagd lök. Nu hade jag väl gjort min plikt. Men nej. När jag skulle hämta servetter noterade hon att jag ännu inte hade testat allt.
– Det blir mycket godare om man blandar fler smaker, påtalade hon vänligt men bestämt.
Det var bara att lyda. Och den sista såsen smakade gott, så den något osvenska kockstilen vidgade mina vyer. Bra!

osvenskt1

Men ingen regel utan undantag. Ibland vill man bara att allt ska vara stabilt och att ingen oförutsett ska hända. Det är jäkligt osvenskt att falla ihop som ett korthus på hemmaplan, inte minst när man går för guld och möter en nykomling. Men det vi behöver vi inte prata mer om, på sedvanligt svenskt manér.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *