I mål och mot nya mål

I ett strålande solsken var det igår dags för Yddingeloppet, i Bokskogen utanför Malmö. Själv genomförde jag de 12 kilometerna, i härlig terräng, på 52 minuter och 18 sekunder. Jag är nöjd med tiden, i alla fall sprang jag mycket snabbare än vad jag gör när jag är ensam i spåret. Jag behöver helt enkelt tävlingsmomentet för att plocka fram de extra krafterna.

yddingeloppet1

Det här är lite av en ny insikt för mig. Jag har nämligen alltid hävdat att jag är ganska bra på att driva mig själv, alltså att jag inte behöver så mycket yttre stimuli för att prestera. Och länge var det också så. Jag gick in med samma inställning till fotbollsmatcher, det kvittade om det var en träningskamp eller en helt avgörande seriefinal.
I jobbsammanhang triggades jag aldrig av diverse tävlingar, jag blev snarare anti när någon genom ”mutor” försökte få mig att höja mig. Det blir jag visserligen fortfarande, men idag inser jag poängen med det. För numera behöver jag piskan, det finns fler växlar att lägga i om jag blir motiverad.

yddingeloppet2

Jag har delvis också ändrat min syn på att sätta upp mål. Tydliga målsättningar har alltid skrämt mig lite, för risken är ju att man glömmer bort att leva i nuet. Så vill jag inte ha det.
Men för ett tag sedan hörde jag en elitidrottare berätta om det här, hur han liksom orkade att hela tiden sträva efter mer och aldrig vara belåten. Atleten menade att nuet kan bli mer meningsfullt om det finns en långsiktig plan. Och att det finns en charm i att veta vad man ska göra varje dag. Jodå, det kan jag ju faktiskt hålla med om. Till viss del i alla fall.

Så det kanske får bli lite fler lopp under det kommande året. Målet för nästa Yddingeupplaga måste vara under 50 minuter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *