Rutiner är bra – i lagom dos

Eftermiddagsfikat är avklarat, det blev en kopp kaffe och två Ballerinakex. Inget anmärkningsvärt, kan man tycka. Men förr var det här upplägget en omöjlighet.
Som barn/ungdom/ung vuxen var jag nämligen en person med strikta rutiner. Kanske berodde det delvis på min tillvaro som ensambarn, jag var van vid att själv bestämma det mesta. Saker och ting skulle skötas på mitt sätt, inget fick ändras.

En av mina tidigaste rutiner handlade just om Ballerina, som vi alltid hade till kaffet. Av någon anledning fick jag för mig att jag alltid skulle äta tre kex. Aldrig två, aldrig fyra. Alltid tre, oavsett hur sugen eller osugen jag var.
När jag sedan blev läskunnig gällde samma hårda disciplin. Alla sidor i tidningen skulle gås igenom, ja vartenda ord skulle läsas. Och alla idrottsevenemang som jag inte kunde se ”live” på tv:n skulle spelas in på video. Det blev rätt mycket material att beta av.

Ballerina

När jag blev äldre, och började använda hårprodukter, föddes en ny vana. Jag fick absolut inte gå och lägga mig utan att tvätta ur vaxet. Inte ens när jag varit ute och festat fick jag rucka på reglerna, vilket en gång slutade med att jag hade nära till duschen morgonen efter. Ja, det finns egentligen hur många knäppa exempel som helst på den här typen av fixidéer.

Jag tror att en viss mängd av rutiner är nyttigt. De skänker trygghet, inte minst i svåra stunder när man behöver hitta tillbaka till rätt spår. Men att leva för rutinmässigt kan också göra livet begränsat. Om man alltid gör som man alltid har gjort kan man gå miste om mycket. Man får inte sluta lyssna på sig själv och köra på i gamla spår om man inte trivs.

Det är inte så lätt alla gånger, men för egen del finns det väl hopp. Att hålla mig till två Ballerinakex är starkt, nästa steg är väl att testa Singoalla!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *