Bra stämning = ingen bryr sig?

Allsvenskan ska till att avgöras och de flesta fokuserar väl på guldkampen. Jag tänkte dock lyfta fram bottenstriden och ett fenomen som känns allt vanligare, att lag som misslyckats kapitalt ändå har så ”bra stämning”. Är det verkligen sunt att det stojas och stimmas på träningarna när man håller på att åka ur en serie?

När jag var ung, som det så vackert heter, var det inte kul när det gick dåligt. Nu har jag alltid spelat fotboll på låg nivå, där kamratskapen alltid gått före det sportsliga. Men nog märktes det om vi hade fem raka förluster och närmade oss nedflyttningsstrecket. Det kunde bli småirriterat, ropas på ”krismöte” (där ingen ändå vågade säga något) och spelarfesterna ägnades åt att analysera vad som gått snett. Det kunde bli rätt gaggigt, men en sak var säker. Folk brydde sig och var engagerade.

<img class="alignnone size-medium wp-image-762" src="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-300×204.jpg" alt="stamning" width="300" height="204" srcset="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-300×204.jpg 300w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-768×523.jpg 768w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-1024×698.jpg 1024w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/10/Stämning-440×300 helpful resources.jpg 440w” sizes=”(max-width: 300px) 100vw, 300px” />

Med den bakgrunden blir jag lite konfunderad när jag hör och läser intervjuer där elitspelare vittnar om jättebra stämning och stark sammanhållning, samtidigt som laget parkerar som jumbo. Visst, det kan såklart vara något man bara säger. Men om jag var supporter skulle jag hellre vilja höra att det småbråkades än att alla gick runt och var nöjda.
För här ringer det nämligen varningsklockor hos mig. Om du inte har en enda konflikt, meningsskiljaktighet eller bär på någon form av ångest är det något som inte stämmer. Min tolkning är att folk skiter i vilket, tänker på nästa klubb i karriären och att det saknas vinnarskallar. Konstant frid och fröjd är väl behagligt, men sällan utvecklande.

Fast kanske är jag för hård mot dagens generation fotbollsspelare. Kanske är det så att de just har utvecklats. Man har lärt sig att det inte tjänar något till att vara ovänner, för då blir ju tillvaron bara ännu jobbigare.

Ett organiserat kaos

Det är ett tätt schema i Allsvenskan just nu. Malmö FF spelade i torsdags och ikväll är det dags för ny match, Skånederby mot Helsingborgs IF på hemmaplan. Inte lönt att åka hem emellan, kände jag. Så under de senaste dagarna har jag flackat runt mellan kompisars lägenheter och kontoret. Resultatet ser ni på bilden.

kaos

Jag får rätt ofta kritik för mitt sätt att organisera saker och ting. Om jag till exempel bor på hotell packar jag aldrig upp, jag ska ju bara vara där i några dygn. När ska jag flytta gör jag inga djupare analyser kring vad som ska ner i respektive låda. Snabbt rafsar jag ner grejerna, de ska ju ändå sorteras i det nya hemmet.

Till mångas stora förfäran har jag heller ingen plånbok. De få kort jag har, samt en och annan sedel, bär jag löst i fickan. Jag saknar även en almanacka, så späckat med händelser är inte mitt liv. Jag kommer ihåg det jag behöver. Ja, ni fattar vart jag vill komma. Men om jag hade bättre ordning skulle allt gå mycket smidigare och jag skulle inte slarva bort så mycket, säger folk.

Fast, det gör jag faktiskt inte. Jag tappar i stort sett aldrig bort någonting, för det mesta vet jag precis var jag har det eller det. Fastän det väl inte verkar så. Så låt mig göra som jag vill, i alla fall tills ni blir lidande av mitt ”kaos”. Då lovar jag att ändra på mig!

Men trots allt hoppas jag inte att MFF:s backlinje har samma filosofi som jag. Då blir det problem ikväll.

Närhet föder engagemang

Fotbolls-EM hann inte ta slut förrän Allsvenskan sparkade igång igen. Europeisk toppfotboll eller världens 45:e bästa liga? Jag vet vad jag föredrar. Närheten till de allsvenska spelarna och klubbarna gör mig mycket mer engagerad.

Vi kan ta det direkt. Jag kommer inte att bli bjuden på Malmö FF:s fest om laget tar guld i år. Men det är, även i en stor stad som Malmö, ganska lätt att hitta band till MFF-lirarna. Spelarna är inga ”kändisar” i den bemärkelsen, utan lever i samma vardag som jag. Som ett exempel kan vi titta på startelvan från gårdagens match mot Örebro SK.

MFFÖrebro

Målvakten Johan Wiland har jag många gånger mött utanför Kronprinsen, när han susat fram på sin cykel med ett barn därbak. Mittbacken Rasmus Bengtssons föräldrar har jag träffat på Schiphol, Amsterdams flygplats, eftersom en vän känner dem. Hans mittbackskollega Felipe Carvalho stod bakom mig i en butik på Emporia när jag köpte shortsen som jag har på mig nu. Vänsterbacken Pa Konate och jag har vid flera tillfällen varit på Mäster Livs på Gamla Väster samtidigt. Och jag är bekant med en nära släkting till Markus Rosenberg.

Beskådade av Carvalho.

Beskådade av Carvalho.

Ni ser, det är inga starka kopplingar. Men det är små tecken på att vi existerar i samma värld och andas samma luft, vilket för mig är helt avgörande för att djupare känslor ska uppstå. Jag har full respekt för personer som håller på klubbar i andra länder, fastän man inte ens sett laget live. Men själv skulle jag ha svårt för det. Och det är väl lite så vi människor fungerar. Vi snackar mer om ett mord på Östergatan i Ystad än att 10 000 barn i ett avlägset afrikanskt land dör av svält.
Ja, möjligen kan man vända på det. Att bli en passionerad supporter till ett lag man inte har någon anknytning till är kanske en styrka, ett tecken på ett öppet sinne.

Nåväl, matchen igår vann MFF med 1-0 efter mål av Jo Inge Berget. Hans skäggiga skepnad har jag bara sett på fotbollsplanen. Men jag gillar honom ändå!

Allsvenskan är igång!

Allsvenskan startade idag och det blev bästa tänkbara inledning, Malmö FF besegrade IFK Norrköping med 3-1!

Här kommer lite bilder från matchen. Imorgon kommer jag att lägga ut en lite längre text om supporterkultur.

 

Uppladdning på Möllan.

Uppladdning på Möllan.

Bra publiksiffra, 21 085.

Bra publiksiffra, 21 085.

MFFIFKNorrköping

Dålig start, IFK Norrköping tog ledningen.

Jubel efter Jo Inge Bergets 2-1-mål på straff.

Jubel efter Jo Inge Bergets 2-1-mål på straff.