Farligt att överraska negativt

Om en vecka vet vi, förhoppningsvis, vem som blir USA:s nästa president. Jag laddade häromdagen upp med att lyssna på P3 Dokumentärs ”Lewinskyaffären”. Själv var jag lite för ung för att hänga med i alla svängar när det begav sig, så det var intressant att få en sammanfattning.
Två saker slog mig. Ett, att riksrättsåtalade Bill Clinton undvek att bli dömd för mened framstår som ett smärre under. Två, ett nästan lika stort mirakel är att han överlevde i toppolitiken trots mängder av suspekta kvinnoaffärer. Varför tappade väljarna inte förtroendet för honom?

bill-clinton

Ja, varför överlever vissa skandal efter skandal medan andra faller tungt och aldrig kommer tillbaka?
Jag tror att allt handlar om vilken bild vi har av en person. Om vi börjar med Clinton så har han alltid, ända sedan tiden som guvernör i Arkansas, varit känd som en ”ladies man”. Ytterligare ett litet snedsteg ändrar inte den föreställning vi har av honom, han är som han är.
Donald Trump anklagas för att ha tafsat på flera kvinnor. Ja, sett till hans framtoning blir man väl inte överraskad om det är sant. Han är lite ”crazy” och opinionssiffrorna sjunker inte. Tvärtom.
Det gör heller inte Sverigedemokraternas, trots mängder av minst sagt märkliga beteenden från partimedlemmarna. Men i det partiet räknar vi med att sånt finns.
Höjdhopparen Patrik Sjöberg, en barndomsidol för många i min ålder, har erkänt att han sniffat kokain. Men det stämmer rätt bra med denna sköna, på gränsen till folkkära, snubbe han är. Han som alltid gör saker på sitt sätt.

kokain

Däremot blir det problem om man ger sken av att vara på ett visst sätt, men blir avslöjad. Sven Nylander var också en framgångsrik friidrottare som testade en vit drog. Kruxet var att han sågs som en renlevnadsmänniska och blev därför hudflängd i pressen.
Den ”perfekte” Tiger Woods fick det också svettigt när otrohetsaffärer kom ut och när han berättade om sitt sexmissbruk. Har han hämtat sig sedan dess?
Rent politiskt är det svårare för en vänsterpolitiker, än en med högersympatier, att ertappas med ekonomiskt fiffel. För den som ska värna om de svaga i samhället får inte uppfattas som girig.

Jag gissar att de flesta fungerar så här, alltså att vi har överseende med beteenden som är konstanta. Vi blir aldrig särskilt arga om den som aldrig är i tid blir sen ännu en gång, vi var förberedda. Och vi blir inte särskilt irriterade på dem som alltid gnäller, det är precis som det brukar. Men om de människorna någon gång är i tid, eller visat lite positiva sidor, ja då blir vi väldigt glada!