Oförutsägbarhet svårt att hantera

När jag var yngre imponerades jag av politiker. För det kvittade liksom vilka frågor de fick, genom ett statistiskt påstående eller genom att börja prata om något helt annat lyckades de alltid slinka ur fällan.
Idag har jag insett att det är lite så det politiska spelet fungerar. Man slirar lite på sanningen här, förskönar lite där och skyller på varandra. De flesta etablerade politiker beter sig så, håller man bara sig inom rimliga gränser blir det inga hard feelings.

trump

Det som står klart, särskilt efter den senaste veckan, är hur problematiskt det blir när någon bryter mönstret. När någon inte följer mallarna tycks vi bli paralyserade. Då menar jag inte bara Donald Trumps uppträdande och retorik, som ingen hittade något medel mot. Utan oförutsägbarhet är helt enkelt något som är svårt att hantera.

Ett tag var poker en fluga. Alla tycktes spela, utom jag. Men på en festresa åkte pokerbordet fram och en av mina vänner valde en högst besynnerlig strategi. Han gick ”all in”, det vill säga satsade allt, i varenda giv. Det är såklart dödsdömt att göra så om du sitter med dåliga kort. Och ingen vettig person spelar så. Men han blev omöjlig att läsa och denna fullkomliga självmordstaktik lyckades. Han vann tävlingen medan han drev polarna till vansinne, de bara skakade på sina huvuden.

2004 vann Grekland fotbolls-EM. Som enda lag körde man med ett spelsystem byggt på man-man-markering, som ingen längre använder och som bra lag borde kunna straffa. Men ingen nation hittade någon lösning och superskrällen var ett faktum.

Så om man vill nå framgångar ska överraskningsinslaget inte underskattas. Om det sedan håller i längden är en annan sak.

Närhet föder engagemang

Fotbolls-EM hann inte ta slut förrän Allsvenskan sparkade igång igen. Europeisk toppfotboll eller världens 45:e bästa liga? Jag vet vad jag föredrar. Närheten till de allsvenska spelarna och klubbarna gör mig mycket mer engagerad.

Vi kan ta det direkt. Jag kommer inte att bli bjuden på Malmö FF:s fest om laget tar guld i år. Men det är, även i en stor stad som Malmö, ganska lätt att hitta band till MFF-lirarna. Spelarna är inga ”kändisar” i den bemärkelsen, utan lever i samma vardag som jag. Som ett exempel kan vi titta på startelvan från gårdagens match mot Örebro SK.

MFFÖrebro

Målvakten Johan Wiland har jag många gånger mött utanför Kronprinsen, när han susat fram på sin cykel med ett barn därbak. Mittbacken Rasmus Bengtssons föräldrar har jag träffat på Schiphol, Amsterdams flygplats, eftersom en vän känner dem. Hans mittbackskollega Felipe Carvalho stod bakom mig i en butik på Emporia när jag köpte shortsen som jag har på mig nu. Vänsterbacken Pa Konate och jag har vid flera tillfällen varit på Mäster Livs på Gamla Väster samtidigt. Och jag är bekant med en nära släkting till Markus Rosenberg.

Beskådade av Carvalho.

Beskådade av Carvalho.

Ni ser, det är inga starka kopplingar. Men det är små tecken på att vi existerar i samma värld och andas samma luft, vilket för mig är helt avgörande för att djupare känslor ska uppstå. Jag har full respekt för personer som håller på klubbar i andra länder, fastän man inte ens sett laget live. Men själv skulle jag ha svårt för det. Och det är väl lite så vi människor fungerar. Vi snackar mer om ett mord på Östergatan i Ystad än att 10 000 barn i ett avlägset afrikanskt land dör av svält.
Ja, möjligen kan man vända på det. Att bli en passionerad supporter till ett lag man inte har någon anknytning till är kanske en styrka, ett tecken på ett öppet sinne.

Nåväl, matchen igår vann MFF med 1-0 efter mål av Jo Inge Berget. Hans skäggiga skepnad har jag bara sett på fotbollsplanen. Men jag gillar honom ändå!

En liten resesammanfattning

Sent igår kom jag hem efter några dagar på fotbolls-EM. Här kommer några reflektioner. Resans:

Gemensamma fiende
SAS. Ramsan ”Alla som inte hoppar är en SAS-pilot” sjöngs friskt i den svenska klacken.

Prestation
Familjen från Vansbro i Dalarna som hade en minst sagt strulig resa till Paris. Först tog man sig till Stockholm för att sedan flyga till Frankfurt för mellanlandning. Då bröt flygstrejken ut, så det blev att åka till Budapest istället. Och därifrån till Bryssel. Från Belgiens huvudstad tog man tåget till Paris. Starkt jobbat!

Besvikelse
Sveriges insats mot Irland, den var inte bra.

EM2

Konstaterande
Att Zlatan är hur stor som helst i Paris. Vi hade inte varit i Paris i många minuter innan människor skrek ”Zlatan” efter oss.

Felberäkning
Om man vet att ens restaurang kan invaderas av fotbollsupportrar får man se till att ha öl i lager. Men den tog faktiskt slut där många svenskar laddade upp. Å andra sidan kostade de ölen elva euro, så det blev förmodligen lönsamt ändå.

EM3

Förbrödring
Stämningen mellan de svenska och irländska fansen var fantastisk, så otroligt långt ifrån huliganismen som syntes tidigare under veckan.

Byggnad
Det här var ingen kulturresa, så då blir valet Stade de France. En otroligt fin arena.

EM4

Läs på innan du klunsar

Om precis en vecka är det dags, då åker vi till fotbolls-EM i Frankrike. Några vänner flyger direkt till Paris medan jag och två kompisar tar en annan väg. Först flyg till London och sedan tåg till den franska huvudstaden. Där kommer alla sedan att bo på samma hotell. Om någon behöver sova i en extrasäng vet jag faktiskt inte. En sak är dock säker, ska vi klunsa om saken ska jag se till att vara ordentligt förberedd den här gången!

Förra året var jag och två polare på Oktoberfest i München. Vi hade ett dubbelrum, vilket innebar att en av oss skulle få spendera nätterna i en till synes obekväm extrabädd. Så fort vi checkat in föreslog en i sällskapet att vi skulle klunsa, alltså köra sten, sax, påse om vem som skulle få den äran. Jag blev genast misstänksam, för jag känner min kompis. Han är en riktig tävlingsmänniska som alltid har en tanke med vad han gör. Varför skulle han låta slumpen avgöra det här? Det måste vara något lurt.

Sax

Men han gav sig inte och eftersom min andra kompis hängde på hade jag inget val. Och det gick precis som jag misstänkte, jag förlorade. Jag visste det liksom på förhand. Och jag visste att det fanns något som jag hade missat. Två killar på 170 cm fick alltså sova i en stor säng medan fötterna på 187 cm långe Christian hängde utanför britsen. Men är det någon gång man ska sova på det sättet är det i och för sig när man varit på Oktoberfest.

I alla fall, efter klunsningen kom ett litet erkännande från min polare. Visst, slumpen spelar stor roll i sten, sax, påse. Men det går att ha en taktik som förbättrar oddsen att vinna. Se nedan och lär. Jag ska plugga hela veckan!
Källa: Buzzfeed

1
Män tenderar att oftare börja med sten. Så om du spelar mot en man, använd påse. Då ökar dina chanser att vinna.

2
Kvinnor tenderar att börja med sax, enligt experter. Så om du möter en tjej, använd sten.

3
När du har vunnit en rond, titta motståndaren i ögonen och le inte. Det ger dig bättre självförtroende och får din motståndare mer osäker och därmed mer förutsägbar.

4
Om du förlorade: Spela i nästa drag det som skulle ha vunnit mot din motståndare. Om man vinner är det nämligen stor sannolikhet att man kör samma igen.

5
Om du VANN förra ronden: Använd inte samma igen. Din motståndare kommer undermedvetet byta. Så om din motståndare körde till exempel påse och förlorade, så ska du byta till sten. Då blir det antingen lika, eller du vinner.

6
Om din motståndare gör samma drag två gånger i rad är sannolikheten stor att den byter i tredje. Då återstår bara två alternativ, vilket gör det lättare att vinna.

7
Kör du mot en nybörjare eller medelmåtta, använd de här tipsen. Kör du mot ett riktigt proffs – skit i allt och tänk inte på vad du ska göra. Då blir du totalt oförutsägbar, vilket istället ökar dina chanser att vinna.

Svenskar myglar (faktiskt) också

Politiker. Kommunal. Telia. Ja, nu senast var det Svenska kyrkan som var ute i blåsväder. Fast det verkar som om vi blir lika förvånade varje gång. Men det är nog dags att se sanningen i vitögat, även vi i Sverige fuskar och är giriga.

Jag är gammal nog att vuxit upp med världsbilden att Sverige är det bästa landet på jorden. Det kändes så när jag var barn och ungdom. Vi var aldrig i några konflikter, företag som Volvo och Saab ledde utvecklingen och ingen Svea Rike skulle behöva gå hungrig eller hemlös. Och Sverige är fantastiskt på många sätt. Men ibland tror jag att vi skattar oss själva lite väl högt, särskilt när vi är utomlands.

<img class="alignnone size-medium wp-image-417" src="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/06/Fusk-273×300.jpg" alt="Fusk" width="273" height="300" srcset="http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/06/Fusk-273×300.jpg 273w, http://www.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/06/Fusk-768×845.jpg 768w, http://www buy generic antabuse.perssonsperspektiv.se/wp-content/uploads/2016/06/Fusk-930×1024.jpg 930w” sizes=”(max-width: 273px) 100vw, 273px” />

När jag och mina vänner ”råkade” bli omringade av sex poliser i Barcelona kändes det bra att säga att vi var från Sverige. Då skulle ju snutarna förstå att vi innerst inne var helyllekillar.
Jag minns också, på tal om det stundande mästerskapet, när Sverige spelade 2-2 mot Danmark i fotbolls-EM i Portugal 2004. Resultatet gjorde att Italien åkte ut, samtidigt som både Sverige och Danmark gick vidare. Italienarna skrek högt om att matchen var uppgjord och då, som 24-åring, tyckte jag att den åsikten var rätt konstig. Jag tänkte ungefär så här:
– Lille italienare, bara för att ni hade gjort så i ert land behöver ni inte tro det om oss. Så funkar det inte Sverige.

Italien

Något liknande sade jag också till de fans jag träffade efteråt, som såklart inte trodde mig. Idag förstår jag hur provocerande mina egna ord kunde vara för dem. Att vi i Sverige liksom var för ordentliga för att hålla på med fiffel.
I just Italien har man, vad jag läst mig till, en lite annorlunda syn på personer och företag i elitskiktet. Italienarna räknar med att man, om man befinner sig på toppen, inte alltid haft rent mjöl i påsen. Det krävs helt enkelt lite fula knep för att ta sig upp på den nivån. Det är säkert en av förklaringarna till varför Silvio Berlusconi lyckades hålla sig kvar vid makten så länge.

Så i Sverige får vi nog tänka om lite. Nästa gång Telia tar marknadsandelar i en diktatur liknande Azerbajdzjan är det kanske inte genom offentlig upphandling.

EM-festen närmar sig

Fotbolls-EM i Frankrike är bara en och en halv månad bort. Idag hämtade jag ut biljetten till Sveriges premiärmatch, mot Irland den 13 juni i Paris. Genom åren har det blivit en del mästerskap och många oförglömliga minnen.

EM-biljett

2000, EM i Belgien/Holland
Det här var ingen höjdare, varken för mig eller landslaget. Själv hade jag brutit benet och hoppade runt på kryckor. Även Sveriges spel haltade rejält och laget åkte ut redan i gruppspelet. Men husbilsresan till Bryssel är ett kul minne!

2004, EM i Portugal
Fantastiskt väder, ett skönt värdfolk och två otroliga fotbollsupplevelser. Vi bevittnade Sverige-Italien, med Zlatans klassiska klackmål, och 2-2-matchen mot Danmark. Den senare även kallad ”Nordic Victory”, eftersom båda lagen gick vidare på det resultatet. Italienarna som vi träffade efteråt var inte helt nöjda, om man säger så. Sverige hade ett mycket starkt lag, men förlorade på straffar i åttondelsfinalen mot Holland.
En i vårt gäng var så nöjd att han tog till de stora orden när han ringde hem till sin fru.
– Det här är den bästa resa jag någonsin varit på!
Det han inte tänkte på var att han och hans kära rest rätt flitigt genom åren…

2006, VM i Tyskland
Spelare, ledare och fans tycks eniga. Sveriges match mot Paraguay, där Olympiastadion i Berlin var som ett gult hav, är det största de varit med om inom fotbollen. Jag håller med, när Fredrik Ljungberg nickade 1-0 i slutet av matchen visste glädjen inga gränser.

Olympiastadion Berlin 2

Kvalmatch, Island
Vi har också rest till en del kvalmatcher. Ett roligt minne hämtar jag från Island, runt 2005. Efter själva matchen träffades båda lagen, och även media, på en pub där vi av en slump också hamnade. Alla var där, utom Zlatan.
Min kusin gjorde lumpen med Henke Larsson och har många gånger berättat om hur otroligt tajta de var på den tiden. Vi andra har varit skeptiska, men nu satt ju Henke där vid ett bord. Gå fram och snacka med honom nu då, ni som är så bra polare, sa vi. Min kusin tvekade, men tog mod till sig.
På håll såg vi Henkes lätt förvånade ansiktsuttryck, men så drog min släkting fram sitt ess ur skjortärmen. Han berättade om en händelse i lumpen som ingen som inte var där kunde veta. Då fattade Henke att den här personen talade sanning.
Ja, så här brukar det ju gå till när två riktigt bra kompisar möts!

Frankrike, 2016?
I skrivande stund känns det högst ovisst hur det ska gå i sommar. Kvalspelet imponerade inte, men i play off-matcherna mot Danmark såg Sverige starkt ut. Jag tror att det antingen blir kanon eller kalkon. Medelprestationerna under Lars Lagerbäck är ett minne blott.

Belgien – snart vår motståndare

En dag som denna känns det oundvikligt att inte skriva något om det fruktansvärda som hänt i Bryssel. Vi är många som lider med det belgiska folket och som känner stor sympati för den svåra situation de befinner sig i. I skrivande stund känns därför sommarens fotbolls-EM i Frankrike totalt oviktigt. Men faktum är att vi om mindre än tre månader, rättare sagt den 22 juni i Nice, möter just Belgien i gruppspelets sista match. Det kan vara en helt avgörande kamp, där de båda lagens EM-öden står på spel.

Eiffeltornet

Fotbollsfest i Frankrike i sommar?

Idrott förbrödrar, det menar jag verkligen. Och just idag kan jag se en rätt trevlig bild framför mig. Tillsammans med de belgiska fansen kommer vi att sitta på ett torg i den sydfranska staden, dricka öl och se fram emot kvällens drabbning. Terrorn har stärkt gemenskapen mellan våra länder och vi har insett att en fotbollsmatch, trots allt, bara är en fotbollsmatch.

Tyvärr tror jag inte att det blir så, för människans minne är kort. I mars 2014 misshandlades till exempel en Djurgårdssupporter till döds i Helsingborg. Hela fotbollssverige manifesterade mot våldet och var eniga om att det fick räcka nu. Till och med de bittraste rivalerna visade vänlighet mot varandra. Men vad hände egentligen när denna lilla smekmånad var över? Jo, nya bråk på derbyn både i Stockholm och i Skåne.

Så, nej. Jag är inte säker på att det blir någon fantastisk gemenskap över landsgränserna den 22 juni. Förmodligen kommer vi svenskar och belgarna att ladda upp i varsin del av Nice. Till ljudet av helikoptrar och sirener kommer grupperna sedan att, likt boskap, slussas till och från arenan utan att ha stött på varandra. Allt för att undvika bråk med ett folk som idag finns i alla svenska hjärtan. Det är så knäppt. Varför glömmer vi snabbt och vad krävs för att vi inte ska glömma?

Jag kommer inte att se matchen i Nice. Däremot blir det en resa till Paris för att kolla på Sveriges premiär, mot Irland. Självklart hoppas jag på en folkfest, men det är inget som jag räknar med.