Oförutsägbarhet svårt att hantera

När jag var yngre imponerades jag av politiker. För det kvittade liksom vilka frågor de fick, genom ett statistiskt påstående eller genom att börja prata om något helt annat lyckades de alltid slinka ur fällan.
Idag har jag insett att det är lite så det politiska spelet fungerar. Man slirar lite på sanningen här, förskönar lite där och skyller på varandra. De flesta etablerade politiker beter sig så, håller man bara sig inom rimliga gränser blir det inga hard feelings.

trump

Det som står klart, särskilt efter den senaste veckan, är hur problematiskt det blir när någon bryter mönstret. När någon inte följer mallarna tycks vi bli paralyserade. Då menar jag inte bara Donald Trumps uppträdande och retorik, som ingen hittade något medel mot. Utan oförutsägbarhet är helt enkelt något som är svårt att hantera.

Ett tag var poker en fluga. Alla tycktes spela, utom jag. Men på en festresa åkte pokerbordet fram och en av mina vänner valde en högst besynnerlig strategi. Han gick ”all in”, det vill säga satsade allt, i varenda giv. Det är såklart dödsdömt att göra så om du sitter med dåliga kort. Och ingen vettig person spelar så. Men han blev omöjlig att läsa och denna fullkomliga självmordstaktik lyckades. Han vann tävlingen medan han drev polarna till vansinne, de bara skakade på sina huvuden.

2004 vann Grekland fotbolls-EM. Som enda lag körde man med ett spelsystem byggt på man-man-markering, som ingen längre använder och som bra lag borde kunna straffa. Men ingen nation hittade någon lösning och superskrällen var ett faktum.

Så om man vill nå framgångar ska överraskningsinslaget inte underskattas. Om det sedan håller i längden är en annan sak.